MEd solresor till sri lanka
Från tåget kan jag se rakt in i lankesernas vardag. Tvätt som hänger på tork, en gamling med krokig rygg som påtar i sitt grönsaksland. En kvinna med bar överkropp som tar ett bad i floden samtidigt som hon tvättar kläder. Män som sitter i skuggan invid en husvägg och tuggar betel, barn på väg hem från skolan.
Sverige hjälpte zambia att privatisera järnvägen - tio år senare är den tillbaka i statens ägo och tågen har börjat rulla igen.
Det brandbilsröda tåget rullar ut från stationen i Lusaka i maklig takt. Det är knappt 50 mil till slutstationen Livingstone men resan kommer att ta 16 timmar och 20 minuter. Det statliga järnvägsbolaget i Zambia arbetar just nu hårt med att lappa ihop tåg och infrastruktur efter årtionden av eftersatt underhåll och en privatisering som slutade i förskräckelse.
FRIHetsjärnvägen
Mellan två afrikanska länder ringlar 180 mil kinesisk ingenjörskonst över vidsträckt slätt, höga berg och genom djupa dalar. The great freedom railway. Det tog 75 000 män och kvinnor fem år att bygga järnvägen som stod klar 1976. Det är lätt att tro att det är samma vagnar som rullar mellan Zambia och Tanzania än i dag.
Studenter från Afrika har nästan slutat komma
Masterprogrammet Lumes i Lund har haft fyra afrikanska studenter sedan avgifterna för tredjelandsstudenter infördes för sju år sedan. Under samma tidsperiod före avgifterna var antalet 23.
– Så här i efterhand förstår jag inte varför vi inte protesterade mer mot det här förslaget om avgifter men det smögs in på något sätt. Ingen trodde riktigt att de menade allvar och plötsligt var det bara ett faktum, säger Lennart Olsson.
”Jag hade aldrig kommit hit om avgifterna funnits då”
Yengoh Genesis menar att man med införandet av avgifterna förlorat möjligheten att utbilda många av de personer som är kompetenta nog att förstå de här problemen. Personer som är välmeriterade och klarar antagningen till svenska universitet men som nu inte har råd att studera om de inte lyckas få ett stipendium.
– De människorna försvinner också från de forum där de här frågorna diskuteras och där de hade kunnat hjälpa till att lösa problemen. Det är ett svårt bakslag för utvecklingsländerna.
”Det behövs fler stipendier till de fattigaste länderna”
– Det är ju rent krasst de fattigaste länderna som fallit bort, vi har väldigt låga siffror på inresande studenter från länder i Afrika till exempel. Vissa röster försvinner ur klassrummet, så har det blivit.